Hej! Marcus
Jag blev väldigt inspirerad
och rörd av berättelsen om dig. Jag heter Lapisara och jag är en elev som
studerar på Grundläggande. Jag tittade på din dokumentär med min lärare och
mina klasskompisar. Jag tycker att du var väldigt stark och tålmodig när du
försökte röra din kropp efter din allvarliga olycka.
För vissa människor är det mycket svårt att
tänka positiv, när de veta att de kommer att blir förlamad. Men du kan
acceptera det. Du gör en fantastik insats för att gå igen. En sak som jag tycke
var väldigt vågat var att du provade göra en volt igen. Det var farligt för dig
men jag förstår dig, varför du gjorde den. En del människor kan inte överleva
om de inte har en dröm. Du vill bli en duktig gymnast och en stridspilot och du
är redan de både i ditt hjärta så det gör att du är mirakel kille för mig. Jag
vill veta mer om Vad som gör dig ledsen, Hur känner du när du ligga på sjukhuset
och Hur du kan gå vidare.
Jag undrar om jag ska visa
din dokumentär till min familj och kompisar som jag älskar för att uppmuntrar
de när de är lite nere. Det jag lärt mig av dig är” försätta kämpa även om det
ser mörkt ut”.
Hoppas att du får ett försätt bra
liv.
Hälsningar
Lapisara Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar